lördag 20 oktober 2012

Det finns för det mesta något som är värre. Livet leker för det mesta men ibland kan det kännas lite tungt. Då tänker jag på en jämngammal kvinna som växte upp på samma ort som jag. Hon var alltid väldigt snygg, snygga kläder, långt ljust hår. Hennes pojkvänner var alltid de populäraste i stan. Hon blev fotomodell i tonåren. Efter gymnasiet öppnade hon stans trendigaste klädaffär. De som inte handlade där var "ute". Jag var överlycklig varje gång jag hade råd köpa ett par byxor hos henne. Hon skaffade familj och två barn och engagerade sig i affärsetableringar och föreningsuppdrag. När ett av barnen var ett år köpte hon MQ i stan. Det höga tempot gav tre hjärblödningar i rad. Stora delar av vänstra kroppshalvan blev förlamad och efter en lång rehabiliteringstid lyckades hon bli relativt återställd. Butiken var såld sedan några år tillbaka. När livet vände tillbaka köpte hon en affärslokal och började smida planer. Då kom nästa bakslag. En cancertumör i lungan på 8x8 cm. Efter operationen kände hon återigen lyckan komma och hon återtog sina planer gällande framtiden.

Efter några månader i glädjerus började hon vingla. Efter ett antal undersökningar upptäcktes sju metastaser i hennes hjärna. Sjukdomstiden tog hårt på henne men till slut efter lång behandling öppnade hon sin nya modebutik och den döptes till samma namn som den hon öppnade som 18-åring. Jag hann aldrig besöka hennes butik. Nu är hon borta sedan ett tid tillbaka... Hennes motto var: Var dig själv, alla andra är redan upptagna. Att känna sig trött någon dag är ingenting.....


Hon är inte med här, vi gick inte i samma klass. Jag är dock med och många av mina fina klasskamrater. Blev lite nostalgisk. Det är jag som sitter med ett soligt leende på första raden med kjol och mörka knästrumpor. I mitten står den lärare jag har flest positiva minnen från, nämligen Else Hansson.

Inga kommentarer: